Mitt första år på gymnasiet..

Publicerat 2016-05-17 kl. 11:02:13 av Isabel Håkansson
Ärligt, jag är förvånad över att jag skriver dethär inlägget med tanke på hur jag mått och hur min skolgång detta skolår har dalat upp och ner.. Mitt första år på gymnasiet. Självklart visste jag att gymnasiet skulle vara tuffare än grundskolan, men aldrig någonsin ens i min allra vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det skulle vara SÅHÄR tufft. Jag har gråtit, varit förbannad, grubblat och fått kämpat ihjäl mig för att få timmarnas dygn att gå ihop. Kan inte räkna på mina två händer hur många gånger jag faktiskt sagt och påriktigt bestämt mig för att jag ska hoppa av min linje och börja på något lite enklare.. men än är jag kvar. Och jag är glad för det! För hur tufft det än känts och känns just nu, så är jag är säker på att denna linje kommer sätta en bra grund för mig inför framtiden. Det är så jag får tänka. 
 
Som världens snurrigaste berg och dalbana, så kan jag beskriva året som gått. Det har gått uppåt för att sen dippa neråt, svänga snävt och sen gå uppåt igen. Lärarna på skolan jag går nu bryr sig på ett helt annat sätt än vad lärare jag haft innan har gjort. Dem lägger ner otroligt mycket engegemang i oss elever, speciellt min mattelärare och mentor. Hon har pushat mig hårt i matten på lektionerna, jag har lagt ner timmar hemifrån, och jag känner nu.. att poletten faktiskt är påväg att trilla ner. Litegrann iallafall. Och jag har henne att tacka för det! 
Trots allt över med hårt plugg och djupa dalar, så får jag inte glömma bort hur otroligt roligt jag haft på vägen! Man har pluggat hårt på veckorna för att kunna gå loss på helgerna, och det har vi gjort. Verkligen. Har så galet SJUKA historier efter saker som hänt, sagts och gjort. Glidit ifrån vissa gamla vänner och istället kommit nya vänner mycket, mycket närmre. 
 
Jag är sån som person, känner jag att jag inte presterar bra eller fullt ut så mycket som jag vet att jag egentligen kan, så får jag en sån inre stress att jag tillslut blir så arg att jag knappt går att prata med utan att jag exploderar. För som jag sagt innan, när nånting händer och jag känner mig stressad, pressad eller på annat sätt känner att någonting trycker, så blir jag inte ledsen - jag blir arg. Frånvarande. Ointresserad. Jag är så tacksam över att ha så fina vänner omkring mig, som gett mig space när dem känt att jag behövt det, och fått med mig ut på roliga saker när dem märkt att att jag behövt annat att tänka på. Dem har fått mig orka ♥♥
Snart, om 3 veckor så har vi klarat av 2 skolterminer, ett helt skolår vi aldrig trodde skulle ta slut.. KÄMPA!!
Publicerat i Allmänt,

Kommentarer
Postat av: Emilia

Intressant och bra inlägg! Du är så galet fin, och dina vänner med! Kram <3

2016-05-17 @ 17:32:04
URL: http://emiliaa.webblogg.se
Postat av: Pappa

Tycker det är bra att du kämpat på med plugget, och du ser ju ang matten så sa jag till dig kämpa lillan för en dag så trillar polletten ner och jag ser vad du skriver. Mycket glad för din skull.. Love you lillan/Pappa

2016-05-19 @ 04:28:28
URL: http://www.aj-expresservice.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback