Pappa kom och hämtade mig i Sala tidigare idag och så åkte vi till Stockholm. Kände att jag behövde bort ettpar dar och bara pausa allt där hemma ett tag. Sala är, som ni säkert redan vet, en rätt liten stad. Det blir lätt för mycket och just nu känner jag att jag vill vara vart som helst - förutom där. Hästarna kollar mamma till och imorgon ska hon även rida Snobben en vända. Så rider och pysslar jag med dem på fredag igen såfort jag kommer hem igen. Två dagar kan göra mycket för måendet, så jag hoppas att nästa gång jag passerar Sala-skylten är det med en bra känsla i magen..

 

Godmorgon! Efter ännu en sovmorgon så är jag redo för ettpar timmar i stallet. Idag är det inget sol-väder, så då prioriteras stallet på förmiddan, såklart ;) Från och med igår och en vecka framåt så har jag två hästar att rida och ta hand om - nämligen stallets största häst, Bolt! Red igenom honom på ridbanan igår i alla gångarter, väldigt okoncentrerad till en viss del men överlag jätteduktig. Kom åt honom bättre igår än vad jag gjort tidigare, i skritten släppte han efter ordentligt och blev drömmigt fin! Snobben vilade, han var lite krasslig i förrgår så han fick en extra vilodag igår för att vara på den säkra sidan, min älskling. 

 

Idag ska båda hästarna ridas igen, båda hästarna ska få komma ut i skogen och gå över lite stock & sten. Nyttigt för dem att få komma ut och lyfta lite på fötterna, de behövs. När stallet är klart så ska jag hem och fräscha till mig litegrann innan jag sedan drar vidare till Västerås för en shopping-eftermiddag ihop med Milla. Perfekt en grå tisdag som denna! Mitt enda "måste" att köpa in är nytt smink, ett cream contour ifrån sleek bland annat.. får se om jag lägger upp här vad jag köper lite senare! PUSS. 

I lördags åkte jag, Milla & Jennifer hem till vår kompis Ida och sminkade oss ihop. Fixade håren, satte på lösögonfransar och överdrev kanske liiite mycket med highlightern ;) Därefter åkte vi hem till Sara där flera väntade. Vi snackade ikapp endel om vad som hänt senaste tiden, lyssnade på musik, körde spel och skrattade. Efter nån timme där drog vi oss vidare och träffade upp ettpar killkompisar. Umgicks med dem resten av kvällen, cyklade runt och gjorde inget speciellt egentligen. 

 

Dem senaste dagarna har jag verkligen inte gjort nånting som är värt att skriva om. Solat och badat på dagtid, ridit och varit i stallet framåt kvällarna. Samma sak kommer hända idag, solen lyser och det är 27+ grader ute. Alltså, perfekt väder för lite sol & bad - perfekt väder för ridining senare ikväll när de svalnat lite. PUSS. 

I snart 4 år har jag stått som ägare på Snobben, 1460 dagar och DESTO fler timmar har jag spenderat ihop med honom. Men fortfarande, trots alla år och trots alla tusentals timmar, kan jag stå och gråta i ren frustration över den hästen. Jag älskar honom så mycket att de gör ont i mig, och därför blir jag så j*vla ledsen när bakslagen, fortfarande efter 4 ÅR (!!!) kommer gång, på gång, på gång. 

 

Snobben är hård som cement i huvudet, viker sig inte för nånting. Vissa dagar är de som att allt gammalt bara väller över honom och han blir som blockerad. Idag skulle jag och mamma iväg och hoppa med honom på ridskolan som ligger nån mil ifrån stallet, vilket jag såg fram emot jättemycket eftersom vi enbart ridit på hemmaplan under en längre period nu. Men nej, de gick inte. Inte för att Snobben vägrade gå in i transporten, för de gjorde han inte. Idag var de bakbommen som gjorde att han panikslaget kastade sig ur transporten.. Tog nya tag och gjorde om, skulle sätta på bommen och samma sak upprepades. Gång, efter gång, efter gång. Tillslut, när grimskaftet gick av efter att han kastat sig ur en sista gång så bara bröt jag ihop. Om han bara kunde förklara för mig VARFÖR han agerar som han agerar så att jag kunde förstå, så att jag kunde ändra på vad han tycker är så fel. 

Ibland frågar jag mig varför jag fortfarande inte gett upp, hur jag fortfarande kan tro att de en vacker dag kommer att gå 100%. Att vi också kommer kunna rida problemfria och simpla ridpass utan några som helst bekymmer. Att vi också kommer kunna springa på transporten. Att vi också kommer kunna göra saker som är så enkelt för andra. För innerst inne vet jag ju, att med hans förflutna och med hans enorma osäkerhet så kommer vi aldrig kunna bli såsom alla andra. Det tog mig över 1 år att överhuvudtaget ens kunna rida ut honom. Det tog mig över 1,5 år att få honom kunna stå still i stallgången. Det tog mig över 2 år att få honom acceptera spöt och listan kan göras lång. 

 

Jag är säker på att Snobben och jag är menade för varandra i livet. Jag har gett mig f*n på att jag ska klara av honom. Jag har alltid gjort & kommer alltid att göra de som är bäst för honom. Han behöver en fast punkt i sitt liv. Han behöver få känna sig trygg och älskad. Han behöver mig som jag behöver honom. Imorgon är klockan ställd på 09.00 och vi ska ge det ett nytt försök med lastningen. Hoppas på de bästa är allt som går att göra ♥

Heeeej på er! Nu var det ett tag sen, 4-5 dagar sisådär. Jag har varit inloggad här, tänkt skriva inlägg men har bara slutat med att jag står och glor på en tom inläggs-ruta. Noll inspiration, noll motivation - ingen bra kombo, alltså. Men, idag tänkte jag ta tag i saken och bara skriva litegrann om vad som hänt dem senaste dagarna.

I måndags hade jag hand om både Snobben och Bolt. Först ut var Snobben som jag trimmade på ridbanan barbacka. Jag kommer åt honom bättre utan sadel, och jag får en känsla av att jag även rider bättre barbacka. Vi båda var skärpta och koncentrerade på arbetet. Skritt och travjobbade mycket, nötte skänkelvikningar, tempoväxlingar och mycket övergångar. Avslutade med att galoppera ettpar varv på volten i båda varven, HAN VAR SÅÅÅ FIN. Verkligen avslappnad och "rund" i formen. Riktigt eftergiven och fin under avtravningen, helt klart ett utav våra bästa pass på länge!

 

Bolt blev även han riden på ridbanan. Jobbade mycket med galoppfattningarna, och även på att kunna gå på större volter i trav och galopp. Han var lite seg faktiskt, och det krävdes att jag verkligen red i vartenda steg i galoppen för att han skulle hålla igång. Det var en ny sida utav honom som jag fick se då, han brukar alltid vara väldigt pigg och framåt! Det var en upplevelse att rida en seg Bolt ;) Fin var han iallafall och i måndags var första gången jag kunde rida honom i en balanserad form i skritt och trav, galoppen sitter inte riktigt för vår del ännu. Men de kommer!

Igårkväll åkte jag till stallet helt utan några planer om vart vi skulle rida nånstans, så jag tog bara allt som de kom. Solen lös och det var princip vindstilla utomhus, varmt men ändå så man kunde rida utan att dö av värmeslag. Hade hörlurar med låg musik i öronen och Snobben trampade på med raska steg framåt. Red i allt ifrån skog till villaområden, på gräs, grus och hårdpackad lera. Blev en blandad ridtur med både racegalopp och skrittjobb, sååå kul! 

 

Godmorgon, höll jag på att skriva innan jag insåg att klockan är 4 på eftermiddan.. hmm. Idag har jag legat i min säng exakt heeela dan, kollat youtube & läst bloggar. Är otroligt seg efter att enbart sovit 3-4 timmar inatt, så jobbigt. Så, resterande av dagen/kvällen som är kvar så är planen bara att fixa stallet, rida ut Snobben och pyssla om honom ordentligt. Svansen ska få sig en tvätt, klippas och vårdas. Fick lite smått panik igår när jag kom till stallet för första gången på nästan en vecka och svansen var sträv, mamma bara suckade.. "Isabel, du är FÖR pedant med den där hästen". HUH. Kan man nånsin bli för pedant när de gäller ens pärla till häst? ;) Knappast.

 

Och ja.. that's pretty much it. Inte planerat så mycket annat utöver stallet ikväll faktiskt, utan snarare räknat med att sysselsätta mig där tills jag blir trött. Frågan är bara med vad med tanke på att jag redan städat och dammat ur hela sadelkammaren, putsat all utrustning, spolat ur stallet, borstat av och vikt ihop alla täcken.. Får väl ge mig på att städa och rensa förrådet på grejer eller gå på utrustningen en gång till, helt enkelt. PUSS. 

Sådär.. 4 dagar utan bloggning och jag har mina anledningar. Jag tillsammans med 3 bra vänner har varit nere på Gotland och jag har varken haft tillgång till dator eller annat jag kunnat blogga ifrån. Har valt att pausa litegranna ifrån omvärlden och det har varit sååå skönt. Bara tagit varje dag som den kommit och koncentrerat mig på mig själv och mina kompisar, ingenting annat. Jag vill ha kvalité på min blogg, och därför känns inte mobilbloggning speciellt relevant. Hur som helst.. lite bilder kanske?

Du har så fina ögonbryn! Vad fyller du i dem med/använder du dig av när du fixar dem? :)

 

Sv. Först & främst, tack så jättemycket! Den här kommentaren är skriven under ett väldigt gammalt inlägg där jag (enligt mig själv) inte alls hade fina ögonbryn.. på den tiden fyllde jag i ögonbrynen med vanlig brynskugga ifrån H&M. Nu för tiden använder jag mig av en dipbrow ifrån märket "ardell" i färgen dark brown, samt en ljus concealer ifrån "fit me" för att få till skarpare linjer och "städa upp" omkring brynen.

Vad rubriken har för sammanhäng med det här inlägget tänker ni kanske? Jo.. Igår skulle jag ta tåget ner till pappa i vanlig ordning. Jag åker tåg varannan vecka regelbundet och det brukar aldrig vara några som helst problem, eventuellt att det kan uppstå något tekniskt fel som gör att man blir stillastående i 10-15 minuter, men det känns ändå rätt oskyldigt. Igår däremot när jag hoppat på tåget och åkt ca.. 15 minuter (?) så stannade tåget, släckte ner alla lamporna och stod stilla utan att någon ropade ut nånting i högtalarna. Efter cirka 30 minuter när vi stått stilla på ett och samma ställe så ropar dem ut att det uppstått ett problem och vi måste åka tillbaka till morgongåva (några mil utanför Sala).

 

Väl tillbaka i morgongåva så ropar dem ut att vi kommer att få fortsätta åka inom 30 minuter. Folk suckade och började bli otåliga, men satt ändå kvar. 5 minuter innan vi beräknades börja kunna åka igen, alltså efter 25 minuter, så ropar dem ut igen att vi inte kommer kunna åka förrän om 45 minuter TILL. Folk började sucka och bli otåliga, frågade om dem kunde skicka ut ersättningsbussar eller taxibilar - men nej, ingenting kunde dem göra. 5 minuter innan vi, ännu en gång, beräknades kunna börja åka, så skjöt dem upp tiden 45 minuter TILL. Då ringde jag pappa som fick åka från Stockholm och hämta mig.. Och vet ni vad? Medan jag satt och väntade på att pappa skulle komma så hann dem skjuta upp tiden 2 gånger till!!! Klockan 15:00 hoppade jag på tåget i Sala, klockan 20:00 kom pappa och hämtade mig, och tåget åkte inte förrän klockan 22:15 på kvällen?!? Sååå dåligt utav dem tycker jag, att inte ens kunna fixa bussar eller nånting när vi stått stilla i över 4 timmar.. vad som hände senare, efter att jag åkt därifrån, vet jag inte..

Godmorgon ♥♥ Tänk, detta är sista morgonen jag behöver kliva upp tidigt av den anledning att jag har jobb att gå till!! SÅ LYCKLIG. 3 veckor har gått så himla snabbt och jag är tacksam över att jag fått jobba på plats jag jobbat på. Idag får jag sommarlov och kan göra precis vad jag vill och känner för.. om de känns bra? Ja. Verkligen. Firar in mitt nyblivna sommarlov ihop med ett gäng sköna människor på cityfestivalen i Västerås ikväll, de kommer bli bra. 

 

Jag har gått osminkad under alla mina tre jobbveckor nu, och idag är inget undantag. Går upp, tvättar ansiktet, borstar tänderna, klär på mig, borstar håret och sätter upp det - done. Jag har, som dem flesta redan vet, rätt dålig hy och jag finner absolut ingen anledning till att hålla på och sminka upp mig i onödan. Jag trivs utan smink och har absolut inga problem att visa mig utan. Och så borde alla känna! Vi alla är perfekta precis såsom vi är, right.