Hej. Igen. Det var längesen sist. Igen. Jag har inte bloggat på flera veckor. Igen. Men jag mår sämre än jag mått på läääääänge just nu.. Allt jag har i huvudet är att göra saker jag inte borde göra. Saker som kan få mig fly verkligheten eller tänka på annat. Jag har fått mitt första F i slutbetyg, inte jätteotippat - i matematik. Jag bröt ihop när jag fick reda på det, alltså verkligen gick sönder. Vad händer nu? Hur ska jag kunna fixa dehär? Jag har aldrig tidigare ens varit nära ett F, och matten speciellt är verkligen nånting jag jobbat med för att klara. Timme efter timme har jag spenderat med dendär vidriga matteboken, nu.. helt i onödan.

 

Men att jag fått F är inte de värsta, utan det är att jag känner mig så j*vla orättvist behandlad. Varför ska vissa få rätt till specialprov där dem fått reda på i FÖRVÄG vad som ska komma på provet och kunna plugga till det, om inte jag som verkligen berättat och VISAT att jag inte kan, få det? Varför var jag tvungen att skriva ett nationelltprov med primtalsfaktorer vi inte hållit på med sen i början av 1:an och vara helt oförberedd på att det skulle dyka upp, när alla inte var det? Jag kan inte släppa det. Ångesten inför varje skoldag nu är så extrem att jag inte kan sova om nätterna. Jag ligger bara och tänker, tänker och tänker lite till. Tårarna droppar ner på tangenbordet och allting känns så värdelöst och bortkastat. 

 

Skolan just nu är inte ens vatten värd för mig. Känner bara för att hoppa av linjen och skita i allt jag nånsin drömt om. Sista veckorna nu är ett helvete, ligger med ångest exakt varenda kväll och vill allt förutom att vakna upp morgonen efter till ännu en skoldag. Snälla, snälla, snälla låt sista veckan gå fort så jag kan få må bra igen. Amen.