När termometern visar -25 grader, det spöregnar, är 30+ grader och dem flestar chillar på stranden eller när klockan ibland ringer 06:30 på morgonen och jag måste upp till stallet för att kunna hinna med.. så har jag tänkt för mig själv ibland, varför håller jag på med denna sport? Inte på ett nedlåtande sätt, utan bara tänkt efter.. 

 

Jag har en fin häst hemma på gården, en gång i tiden har vi varit i toppform. Han är bra på att hoppa och gör det mer än gärna samtidigt som han kan göra sig galet snygg på dressyrbanan. Men aldrig har jag startat honom. Jag har helt enkelt känt att vi inte varit redo för det och jag har inte velat pressa Snobben på något sätt. För mig handlar det inte om att samla på prisrosetter att pryda mina väggar med, utan om att skapa ett band till sinhäst. Bli ett team där BÅDA är villiga och med på noterna. Snobben har ibland ett instabilt huvud och har troligtvis en lite tradig bakgrund, och därför har jag tagit det väldigt lugnt med honom. Inte för att jag varit tvingad, utan för att jag alltid prioriterat hans välmående först.