Blir så himla varm i hjärtat av att se på dem här bilderna. Min allra finaste Snobben, och världens bästa Mickis som rider. Dem är tagna under en så bra period i min och Snobbens resa. Vi var som allra mest igång, han var finare än nånsin. Som att skära i smör och vartenda ridpass gick lekande lätt. Han är maffig att rida när man väl får till det med honom, och när man lagt ner tid på att rida honom noggrannt och ordentligt. Och det var just vad jag gjorde här. Varje dag. 

 

Jag och Snobben har haft extremt mycket ups & downs, varit nere och nosat på den allra djupaste och nergjutna bottnen men även haft riktigt bra perioder där allt gått precis som man vill. Vi har utvecklats så mycket, Snobben och jag. Jag och Snobben. Vi två, ihop. När jag träffade honom för första gången var jag precis fyllda 12 år, idag är jag 16. Jag har förändrats mycket som person, ändrat åsikter hit och dit, funderat på vad jag verkligen vill och varit osäker. Men en sak jag vet, och alltid kommer att vara in i bombens säker på.. är att jag älskar Snobben. Mest av allt i livet.