Philip, vår lilla shettispojke vi hade hemma i nästan 3 år (för er nya här på bloggen som inte vet) åkte ju tillbaka till sin riktiga ägare i december. Brukar ofta tänka på honom och på alla våra hundratals roliga stunder ihop. Han var och han är en riktig liten energiknippe, en riktig glädjespridare! Han red vi in helt själva, och han är nu jätteduktig på att både skritta, trava och galoppera på kommando med ryttare! Men.. hopptekniken däremot är inget att hänga i julgranen hehe ;) 

 

Men viljan fanns och han tyckte det var kul att hoppa, och därför brukade jag och syrran nån gång i månaden ställa upp 1 eller 2 hinder i paddocken, släppa Philip lös och låta honom löshoppas! Inga linor, inga spön, inget påtvingande. Utan bara han, jag/syrran som sprang före och en liten skopa med kraftfoder som belöning när han hade hoppat! Han älskade att springa lös i paddocken & busa, det var bland det bästa han visste. Älskar honom så mycket och saknar honom mer än allt annat just nu ♥♥ Allas lilla glädjespridare och älskling, Philip.