Dem tre senaste dagarna som inneburit både att jag inte kunnat vara i stallet som jag velat, plugg och att jag inte gjort saker jag egentligen behövt göra har gjort att jag samlat på mig sån j*vla ångest. Jag har en sån klump i magen. Tårarna trycker bakom ögonlocken och humöret ligger på minus. När jag känner att jag börjar få ångest så blir jag grymt lättirriterad, alltså verkligen. Räcker med att någon kollar på mig längre än vad jag behagar så tänder jag till. 

 

Har alltid varit sån, att när jag på ett eller annat sätt mår dåligt så blir jag förbannad och arg istället för ledsen. Det är som om jag inte vet hur man visar det. För ärligt.. hur visar man för nån att man är ledsen & inte mår bra? Det är nånting jag varit dålig på i hela mitt liv. Trots att jag mått skit och vissa perioder knappt överhuvudtaget velat SE en annan människa för jag haft en sån gnagande, vidrig ångest så har jag aldrig riktigt velat erkänna det. Varken för mig själv eller för folk i min omgivning. 

 

Ikväll är en sån kväll. Det kryper i kroppen på mig och jag vet inte vad jag ska göra. Eller jo, jag måste sysselsätta mig. Det är när man accepterar att ångesten får ta över ens kropp som den slår till påriktigt & gör det. Så jag tänkte ta tag i och städa mitt rum, plugga inför morgondagens ekonomi-prov, ta en låååång dusch och lägga mig tidigt.