Dagen som varit, problem efter problem, efter problem efter problem. Kom hem för två timmar sen och kunde då hälsa min inte alls saknade ångest välkommen att ta över mitt huvud och min kropp. Igen. Varför är jag född i den här kroppen där jag tvingas leva med det här instabila psyket? VARFÖR rusar mitt hjärta i 180 så fort något går snett? VARFÖR vaknar jag upp svettig, hyperventilerande och livrädd alltför många nätter i månaden? VARFÖR känner jag det här obehagliga suget i magen? Varför existerar ångest? Och slutligen.. varför känner jag en sådan ångest för precis allt och ingenting? 

 

Det handlar inte om att jag mår dåligt på något sätt eller att jag är svag. Jag är benhård där uppe, sällan som jag tar åt mig av nånting som folk säger om mig. Har lätt att stänga ute människor som inte har något i mitt liv att göra och som inte gynnar mig. Men ångesten tar kontroll över min kropp så fort något går snett eller gamla minnen väller över mig. Och när suget i magen kommer så sätter jag mig likt en livrädd hund upptryckt i ett hörn och blundar tills allt är över. Jag hatar att inte ha kontroll, är ett kontrollfreak ut i fingerspetsarna. Och tänk er då, att jag ibland inte kan kontrollera mig själv. DET TAR KÅL PÅ MIG. Nope, ikväll tar jag en paus från livet och skiter i precis allt. Godnatt.