"Det känns som att ingen förstår mig"
Publicerat 2015-09-25 kl. 14:17:00 av Isabel Håkansson
Det händer inte ofta att jag får mejl utav er, eller saker som överhuvudtaget rör bloggen, men jag blir alltid lika glad varje gång jag fått ett mejl relaterat till bloggen.. Det är så kul och jag uppskattar det så, så, så mycket ska ni veta! Kände igen mig mycket i det h*n skrev och blev ledsen. För att jag känner igen mig så otroligt, äckligt mycket, vet känslan. Okej.. såhär stod det i mejlet:
"Hej Isabel! Till att börja med vill jag bara skriva och berätta att du är grym, älskar din blogg och du har utvecklats så mycket i ditt skrivande. Tittar in flera gånger per dag! GRYM. Jag älskar även att du börjat bli mer ärlig och personlig typ, du har hjälpt mig så mycket sen du började skriva ut att har ångest. För det har jag också, och har haft det i nåt år nu. Jag skäms över det, otroligt mycket. Det känns som att det är fel på mig, som att ingen förstår mig. Jag känner mig så liten och så ensam mitt i träsket av ångest. Hur tog folk det när du skrev ut att du hade ångest? Kram och ännu en gång tack för en otroligt bra blogg <3."
Vad ska jag svara... Jag har levt med ångest så länge jag kan minnas och alltid kunnat hålla undan det. Den enda som vetat om det länge är min mamma. Kommer ihåg dem gånger när jag var liten (7-8 år) och jag legat i min säng och skrik-gråtit för att magen krampat av ångesten och jag ropat in henne när jag vaknat mitt i nätterna och bara gråtit, gråtit och gråtit så mycket att jag inte fått luft. Men.. annars har jag hållt allt för mig själv.
Jag har inte märkt att människor runtom mig reagerat på ett dåligt sätt, har inte snackat så mycket om min ångest i verkligheten dock utan har låtit det jag skrivit på min blogg få vara the IT. Helt enkelt. Precis som du skriver i ditt mejl, man skäms och känner sig ensam... men det är vi aldrig. Kom ihåg det ♥
Publicerat i Allmänt,
Kommentarer
Trackback
