Sporten med flest av flest baksidor.

Dagens pay and jump.. det blev ingen. Snobben VÄGRADE gå på transporten. Gick upp med frambenen och så fort han stod så utsträckt att han helt enkelt behövde gå på med bakbenen också, så kastade han sig ur transporten igen. Mamma provade då att haka på linan och skulle trycka på lite lätt med den - pfffft, sa Snobben och kastade sig rakt igenom linan och på mamma. Testade nångång till men Snobben vägrade i sten, började slå med framhovarna och visade med hela sitt kroppsspråk att han var skitförbannad på både mig och mamma. 

 

Därefter la vi ner både lina och kopplade bort allting runt om. Mamma ställde sig ett par meter ifrån oss och sedan tog jag över lastningen helt på egen hand. Endast jag som höll Snobben i ett simpelt grimskaft i ena handen och en hink med kraftfoder i den andra. Snobben gick tillslut på transporten efter många om och men, grejen var då att när Snobben väl gått på transporten så var klockan redan alldeles för mycket och det fanns inte en chans att vi skulle hunnit bort till p&j'n. Där brast jag. Jag och Snobben har ridit i samma, tråkiga, fyrkantiga j*vla paddock huuur länge som helst nu. Jag ville verkligen ut och hoppa på en relativt ny miljö med ett annat underlag, andra hinder och vara kring nya hästar och människor. Men inte Snobben, uppenbarligen. 

 

Min motivation gick från att vara på topp till att vara nergjuten i den allra djupaste botten. Hästsporten, vad är det egentligen? Den består till 95% av ren och skär otur, och till 5% av lycka. På nåt konstigt vänster så väger dem där 5% mer. Men visst är det irriterande... 

Snobben, Snobben, Snobben. Han håller på så mycket energi, så mycket kapacitet. Men just nu... så sitter det långt inne. Viljan är A och O, och idag hade han inte lust med annat än att bara stå i hagen och skrota. Älskade, speciella ponny, vad ska jag göra? Vad ska jag göra för att du ska förstå att du är hela världen för mig, och att jag gör alltalltallt för dig? Nej, ikväll är jag trött på den här sporten.. men bara ikväll. 

Förstår verkligen dig. De där jävla transporterna alltså. Min häst går nästan hela vägen in men när de kommer till det sista steget kastar han sig bakåt :( Kan ju säga att det inte var så kul när vi skulle upp till Falkenberg för att prova sadlar.

Ja, ibland förstår jag inte hur vi kan orka fortsätta.. Vi får mycket mer skit än bra stunder! Men på något sätt gör vi det ändå.. Hoppas att det går bättre med lastningen! :)

Jag har varit med om precis samma sak, vi fick ringa tre olika klubbar då jag var anmäld till tre olika p&j's men de tog så fruktansvärt lång tid att vi aldrig hann dit. Fasen vad ledsen man var, men nu tar det fem minuter att lasta Hassan genom att jag är själv med honom och att jag slängt bort linor och sådant. Så jag vill bara säga det - DET BLIR BÄTTRE.
Kramis <3

Bra att du inte gav upp helt heller utan fick in honom till slut. Allt handlar om övertalning. Och han hade säkert en dålig dag :/ väldigt trist dock!

Fina bilder :)