För mig, så är hästar och ridning så mycket mer än bara en sport. Det är en livsstil, en passion i livet, en väg man väljer. Jag älskar hästar och ridning, det är en så stor del av mitt liv. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar, det ÄR min passion, min livskraft, nåt jag brinner för enda ut i fingertopparna. Och just därför, eftersom jag älskar det så oändligt mycket, så är det aldrig nånting jag skulle missbruka. Jag skulle aldrig bara åka till stallet, sadla på Snobben och gå ut i paddocken, dra åt en snodd så att han kröker på nacken och galoppera 596 varv och leka att vi är mycket bättre än vad vi är. För att sedan gå in, ta av han all utrustning och slänga in honom i en box som nånannan mockat åt mig. ALDRIG. Det är att ta den snabba och enkla vägen. Men, är det verkligen rätta vägen frågar jag då? Är det att älska sin sport, eller är det att vilja se bra ut inför andra, en slags bekräftelse? Hm.

 

Hade jag velat ut och tävla höga klasser på en gång, så hade det aldrig slagit mig tanken att köpa Snobben. Han om någon är en häst man måste kämpa med, varenda dag. Varenda litet snedsteg syns direkt i ridningen, rider jag slarvigt en dag - då har man ett helvete dagen därpå. Det krävs 100% engegemang, tålamod och omsorg i mitt jobb kring honom. Och allt vi byggt upp, resan vi gjort, är och kommer förbli byggd på ren och skär kärlek och inget mer. Jag älskar hästar och ridning, på riktigt och från djupet av mitt hjärta.