Inatt drömde jag en mardröm, en mardröm som inte innehöll mördare, spöken eller annat. Jag drömde att jag kom till stallet en dag, låste upp sadelkammaren och möttes av ett tomt rum. Hela vår sadelkammare var uttömd och alla saker försvunna. Det fick mig att vakna tvärt klockan 06 imorse, och sendess har jag legat vaken. Ni förstår inte min ständiga ångest över stallet nuförtiden. Det är knappt roligt att åka dit... Snobben går från klarhet till klarhet och den här tiden på året brukar egentligen vara den allra bästa - men inte nu. Det har hänt så obehagliga saker den senaste tiden och vi har mer & mer börjat tro att det är personligt riktat mot oss. Och att avundsjuka ligger i grund till allt.

 

Nånting jag aldrig har eller kommer att förstå mig på, är hur man kan somna gott på kvällen, efter att ha snott saker från en familj för över 6000kronor. Dessvärre tror jag inte 6000 stoppar, alls. Jag har aldrig behandlat någon i stallet illa, jag har aldrig smutskastat eller sett ner på någon. Tvärtom. Jag brukar gå fram och fråga hur det gått efter ridpass, berömma och fråga om jag kan hjälpa till när jag ser att det behövs. Usch, jag blir så förbannad.

 

Många av er har skrivit att vi borde sätta upp en kamera, men såhär ligger det till - vi har inte tillåtelse av staten att göra det. Man får inte filma utan tillåtelse. Vilket också det är heeeelt sinnessjukt. Jag menar, varför skulle vi INTE få filma i vår egna sadelkammare där det flera gånger i månaden försvinner saker för flera 1000 kronor? Nope, jag är förvirrad, förbannad och riktigt j*vla ledsen. Varför ska inte jag kunna ha fina och kanske lite dyrare saker på min egna häst, utan att dem ska försvinna? Jag förstår inte...