Not in a good-mood.

Just nu, är det kaos i huvudet. Jag är inte alls lika livsglad som jag varit dem senaste veckorna, känner små-ångest lite hela tiden och fastnar i tankar som är åt helv*te fel allt för ofta. Jag är så rädd att jag ska falla tillbaka dit jag en gång varit. Då jag bävade mig inför varje kväll när jag skulle sova, för att jag visste att jag skulle vakna i panik, skaka, svettas och slå omkring mig för att försöka komma från alla tankar och all grov ångest. Notera, mina vänner... jag är så rädd. 

Jag tjatar alltid om hur viktigt det är för mig att omge mig med rätt personer, och hur otroligt svårt jag har att släppa in folk i mitt liv. Den här sommaren har jag släppt lite på allt, jag har varit öppen för nya människor. Hängt mycket ute och träffat folk jag aldrig träffat förr. Och därav - så är allt en enda stor röra nu. Folk har visat sina rätta jag och vad dem går för. Och nu sitter jag här.. med smutsiga ord som folk beskrivit mig med sittandes som knivar i ryggen. 

För er som inte har det som jag, med ett konstant övertänkande huvud och som lever innanför ett tjockt skal.. så ska jag försöka förklara hur jag känner. Fejk-kompisar som snackar skit och ger en falska förhoppningar, är något som många bara kan sopa av sig och glömma bort med hjälp av en fingerknäppning med tanke på att dem ändå inte är någonting att ha. Men för mig är det så mycket mer.. För när jag väl släppt in en människa i mitt liv, låtit den komma åt mig.. så kan jag inte bara glömma. Jag kan inte vara arg. Inte ledsen. Inte glad. Jag kan inte känna. Jag blir tom. Tankespridd. Får ångest. 

 

Jag är bra på att spela glad och le fastän allt jag vill är att ligga i min säng och stirra rakt upp i taket. Så det är precis vad jag tänker göra nu, ta mig en dusch, fräscha till mig och dra ut med kompisar. Försöka tänka på annat... 

       

Tough girl
In the fast lane
No time for love
No time for hate
No drama

No time for games
Tough girl
Whose soul aches

Jag har det inte ens hälften så jobbigt o grov ångest som du, men jag förstår ändå hur du menar och hur det känns. Ingenting känns rätt längre.. "Trust is like an eraser, it gets smaller and smaller after every mistake" :) sköt om dig fina du

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har sjölv svårt för att släppa in nya människor om mig. Jag backar och läser av en människa först. Jag har haft samma problem, panik ångest. Vaknar kallsvett mitt i natten och hyperventilerar. Jag lärde mig att vakna i "drömmen" innan "svårigheterna" dök upp i mitt huvud. Jag bara hoppas att du kan ta dig ut ur detta. Jag vet hur det är och man vill inte att någon ska behöva uppleva den känslan och paniken under natten!

Du är bra, för bra <3 Din blogg och dina ord sätter sig alltid som kloka visord i mitt huvud. Därför måste jag fråga dig, hur är det för dig när det kommer till killar och sånt? Många jagar ju killar som dårar i din ålder, är du likadan?