En dålig start på dagen & ännu ett tankefyllt inlägg.

Det är kväll, mörkret har börjat falla in över Gotland.. där jag i skrivande stund befinner mig. Jag är tankespridd, åter fingrarna dansa över tangentbordet. Suddar, skriver, suddar och skriver om igen. Det har varit en bra dag och en jättemysig kväll, men imorse så hände det jag fruktat länge nu. Jag kände ångest, började gråta och skaka - mitt på ljusa dan, ute bland folk.

 

Vi hade precis kommit i land på Gotland, jag släppte ut håret ur min sov-knut som jag haft under båtresan mot Gotland och var iklädd mina mjukisar och ett slappt linne, mina sneakers var inte knutna och jag var bara allmänt ofräsch. Hur som helst, vi svängde förbi Visby & tänkte kolla i lite butiker och sådär innan vi åkte vidare.. och vad händer? Jo, jag känner och tror att alla kollar på mig. Känner mig ofräsch, sneglar i varje skyltfönster jag går förbi och granskar mig själv från topp till tå varje gång. Och helt plötsligt, från ingenstans, så känner jag suget i magen. Suget i magen som betyder ångest. Jag börjar skaka och min första tanke blir då att jag måste gömma mig, så att ingen ser vad som snart kommer att bryta ut. 

 

Jag gick snabbt ifrån personerna jag stod med, gick snabbare och snabbare för varje steg. Svängde av och gick in bakom en liten mur, började gråta. Försökte hålla inne tårarna, men det gick inte.  Allting gick snabbt över, det tog bara en minut eller två och jag mådde helt bra efteråt. Men det var läskigt, och jag hoppas att jag aldrig mer får uppleva det igen. Och speciellt inte ute bland folk, det är shame for real. Hatar att visa mig svag, det är de värsta jag vet.

 

Just nu känner jag oflyt i livet, även fastän jag egentligen kanske inte borde göra det. Men... jag gör det iallafall. Med start från och med idag så ska jag försöka att ta allt som dyker upp med en nypa salt, inte ta allting så himla seriöst hela tiden. Jag har beslut som behöver tas, viktiga beslut kring mina hästar. Time will tell u guys.. just nu vet jag inte mycket mer än vad ni gör. Nu ligger min fokus iallafall på att bara må bra, ha roligt, ta rätt beslut även om dem kan komma att kännas jobbiga, njuta av det sista som är kvar på mitt sommarlov, omge mig med rätt personer, skita i killar, sluta se ner på mig själv och BÖRJA LEVA IGEN efter några helv*tes dagar. 

Åh, Isabel, fina, fina hjärtat! Var stark som du alltid visat dig här genom bloggen ♥

Styrkekramar. <3

Det du skriver låter som panikångest. Säkert någonting du hört om tidigare. Kan uppstå i sammband med trauman, ändrade relationer & familjeförhållanden till exempel. Kopplat till social ångest, har samma problem :/ Kanske känns jobbigt men jag skulle nog i ditt läge prata med en förälder/ta kontakt med en kurator på tex ungdomsmottagningen :) Det har en tendens att bli värre om man ignorerar det. Och jag talar ur egen erfarenhet, lider en hel del utav det och kan få det flertal gånger per dag samt svimma utav det. Min kommentar kanske låter flummig och konstig men hoppas du förstår vad jag menar och att det blir bättre!!