Jag är så blödig nu för tiden, gråter över minsta lilla sak. Meddelandet ovan rörde mig till tårar, och i vanliga fall är jag ingen som brukar gråta förrän min långdragna gräns är nådd. Tack snälla Julia (som skrev meddelandet på bilderna) och även tack till er alla andra som skickat meddelanden... ni vet vilka ni är. TACK. Ni ger mig den där extra pushen som behövs när man står ostadigt på sina egna ben och behöver stöd.

---

I skrivande stund så känner jag mig... väldigt glad. Har inte haft mobilen på hela dagen och varit totalt utesluten om vad som händer hemma i lilla Sala. I vanliga fall brukar det vara som ett stress-moment för mig, att inte veta vad som händer hemma. Men idag var det enbart jätteskönt! Imorgon är det sista dagen här på fina Gotland, vilket ska dokumenterar och ta varas på ordenligt! Bilder på håret kommer imorgon också.. stay tuned.