Tiden på året då allt står stilla, men ändå inte.

Januari, januari.. Den här månaden har alltid varit en sån månad som för mig går så j*vla segt. Allt står stilla men går ändå i en rasande fart, liksom. Jag tror mestandels att det är mörkret som står för en heldel att jag blir deppig, det är mörkt när jag går till skolan och det börjar mörkna när jag går hem. Det är mörkt när jag rider och det är mörkt när jag sitter här och skriver till er, just nu. Jag behöver sol! Mörkret är en energitjuv utan dess like.

 

Gymnasiet står precis framför fötterna på mig och det gör mig nervös samtidigt som jag är taggad till tusen. Jag vet vad jag vill, men jag kommer få kämpa ihjäl mig för att komma dit och lite mer ändå. När jag blir äldre så vill jag bli advokat, det har varit nånting jag vill bli nu sen flera år tillbaks. Jag hade ett litet möte med SYV i måndags och då berättade hon för mig att jag behöver ha A i princip alla ämnen för att komma in på högskolan som rör sig kring juridik. Jag som trodde jag löst allting nu och att jag kunde ha kvar Snobben, gav upp alla planer om Stockholm och alla större städerna, men så kommer nästa problem.. Hur ska jag kunna ha häst samtidigt som jag måste topp-prestera i skolan och plugga hemma varenda dag? Kanske är det bäst att lägga min dröm på hyllan och sikta in mig på nåt annat.. who knows.. not me. 

 

Jag är 15 år och står inför ett val som kommer avgöra min framtid när jag är vuxen. Hur sjukt låter inte det? Dem flesta ser inte gymnasiet som en så stor grej, man byter skola och that's it. Men det är så mycket mer för mig, för att jag vill så mycket. Jag vill så otroligt mycket i livet.. Det känns som om ingen förstår mig, liksom. Vad ska jag göra? 

       

Hade extrem stress på grund utav gymnasievalet, och det visade sig efteråt att jag absolut inte var själv om det. Mina kompisar var ganska säkra, men såhär i efterhand har jag stött på flera som kände precis som mig. Trivs skitbra nu på min bagerilinje trots att det inte är det jag vill jobba med hela livet. Det finns möjlighet att omskola sig! Det går att rätta till! Det gör ingenting om vägen till målet blir lite krokig, du får bara mer erfarenheter! :)
Vad är det du funderar på linjer?

Exakt som du säger Isabel så är allt avgörande för din framtid men både jag och mamma står bakom dina val och vad du vill för i grund och botten så är det viktigaste. Att bli vuxen är inte lätt lillan. :)

Du kom upp i den här "synas"-rutan på blogg.se och jag kan inte låta bli att lämna en kommentar. Jag är snart 23 år gammal och tog studenten för flera år sedan nu. Jag trodde att jag visste vad jag ville göra med mitt liv både när jag sökte till gymnasiet, under gymnasietiden och också något år efter. Det visade sig att så inte alls var fallet. Jag vill bli lärare men det hade jag inte behörighet till. Så nu har jag pluggat upp mina betyg och kan söka vidare till det jag vill. Om jag kommer in vet jag inte idag men är det något jag vet så är det att allt löser sig. Du ska inte, som 15 åring, behöva oroa dig för resten av ditt liv.

Jag känner inte dig, jag vet inte hur driven du är, jag vet inte vad du har för intressen eller vem du är men jag vet att allt kommer lösa sig och att du nu idag bara ska göra de val som känns rätt just nu. Inte ett val som kan vara bra om fem, tio eller femton år.

Hoppas att det klarnar för dig och att gymnasietiden blir lika rolig för dig som den var för mig!

Är på samma spår som kommentaren ovan. Gymnasievalet bestämmer inte hur resten av ditt liv kommer se ut. Ha du kvar dina drömmar och välj så som känns bäst just nu. Endera har du kvar samma drömmar om några år som du har nu, eller så inte. Om du inte har behörighet just då/eller inte kommer in av andra anledningar så kan man plugga upp betyg eller försöka igen nästa år och nästa år.
Och bara för att man väljer en linje som inriktar sig på ett yrke/ämne behöver man inte vara "doomed" till att följa den vägen resten av livet. Allt behöver inte ske så fort, akta dig för att stressa sönder. Det löser sig nog ska du se :)