Snobben var så himla pigg och på idag, jag fick sitta och rama in honom på vägen vi skulle gå på hela tiden. Och om jag inte gjorde det? Jo, då gick han ut på gärderna och började trippa omkring där. Snobben älskar snö och vill ta varje tillfälle i akt att få rida på snötäckta fält eller oplogade vägar.. söten. Förutom att jag fick sitta och rama in honom hela tiden så hade jag inte några krav alls. Jag hade jätte ont i örat och marken vi gick på bestod av krossade isbitar, princip. Så det blev rask skritt på långa tyglar, helt enkelt.

 

På vägen hem så blir hästarna alltid lite piggare, taggar till och är på helspänn. Och i samband med att vi vände hemåt under dagens ridtur så gör Philip nåt litet skuttt, bara jättelitet MEN det räcker för att hans sadel ska hamna under magen och Pernilla ska dunsa i backen. Vinterpigga lilla Philip tar då sats och travar förbi mig och Snobben i den snabbaste shettistrav ni nånsin kan tänka er. Med tanke på att det var kolsvart ute så var det bara hans reflexer som man såg studsa upp och ner.. toppen, tänkte jag. Tur i oturen så fick Philip syn på några kvarglömda grässtrån i ett dike och stannade därmed bara några meter ifrån mig och Snobben och syrran gick och tog honom.

 

Man får aldrig en lugn stund när man rider ut med Pernilla och Philip, haha. Alltid ska det något, en bakutspark, att han sticker iväg, vägrar gå, blir rädd eller travar iväg och ruskar på huvudet. Min syster har det inte lätt med honom alla gånger, jag menar.. han har en hals som är max 0,5m lång, man har absolut ingenting att hålla i när han väl får för sig att busa. Hur som helst, om vi ska dra en slutsats genom hela passet så gick det bra ändå! Ingen kom till skada och Philip tog till vara på det sista utav sommarens läckerheter, hehe.