Idag kom första bakslaget efter att det gått bra en längre tid. Snobben kändes rädd, spänd och allmänt smygig redan när vi red ifrån stallet. Jag beslöt mig för att rida ut idag, denna gång lite mer seriöst och jobba igenom honom i skritt & trav. Vilket jag gjorde. Han blev riktigt, riktigt, RIKTIGT fin i skritten och traven var även den väldigt bra så fort jag gjorde rätt och inte bara släppte iväg honom, vilket jag har en tendens att göra ibland. My bad. 

 

När vi princip var hemma så tog jag upp mobilen och kollade snapchat, dum som jag var. Tror ni inte Snobben blir livrädd, alltså verkligen LIVRÄDD för en stor hög med granar? Eh, jo. Det värsta är att vi gått förbi den där granhögen kanske 20-25 gånger förut och han aldrig har brytt sig.. suck. Iallafall, han stod stilla och bara glodde på högen av granar utan att röra sig ur fläcken, minsta lilla jag gick på honom så började han backa. 

 

Snobben kan vara envis ibland, stanna till och inte vilja gå. Men han har inte backat på säkert ett halvår nu, om inte mer ändå. Så jag blev minst sagt chockad, lite besviken såklart men vad ska man göra åt saken känner jag.. Hur som helst, jag stod i säkert 10 minuter och bara väntade ut honom. Funderade flera gånger på om jag skulle hoppa av och leda förbi honom men beslöt mig för att sitta kvar uppe på honom tills han gick förbi. Tillslut tog han fart och trippade förbi granhögen med hjärtat i halsgropen och jag öste på med beröm över honom. Han är så extremt fjollig ibland, min lilla häst. Som en bebis i sinnet när han vänder den sidan till, haha.