Det var mycket skitsnack inom min såkallade kompiskrets, förut. Det känns som att man växt ifrån det där litegrann nu och att man gjort sig av med skitsnackarna för att kunna lägga fokus på dem äkta vännerna istället. Hur jag ser på skitsnack, hm... Delade åsikter. Vi alla har snackat skit, säg vad ni vill men jag vet att ALLA nångång gjort det. Inget att sopa under mattan & nu talar jag även för mig själv, såklart. Tycker inte det är such a big deal och som sagt - jag umgås inte med kompisar som snackar skit.

 

Jag har hyfsade betyg, varken bra eller dåliga. Jag har aldrig haft underkänt i något ämne någonsin och har klarat alla ämnen med god marginal (bortsett från matten som jag bokstavligttalat får kämpa ihjäl mig med för att kunna förstå). Så jag är nöjd! 

 

Jag satt och klurade länge på den här frågan.. den är svår. Jag har en väldigt bred umgängeskrets och det är väldigt olika människor jag umgås med. Lättsamma & svårare människor, utåtriktade och lite mer tillbakadragna, högljudda och tystlåtna och allihopa med olika personliga åsikter och intressen. Jag accepterar dem allra flesta folkslagen och trivs ihop med alla typer av människor sålänge dem är glada, positiva och pålitliga! Utséende, popularitetsstatus eller klädstil har aldrig varit nånting jag brytt mig om, never ever. 

 

Waaaah, vad svårt. Glad, målinriktad och klumpig får nog stå för mig, hihi. 

 

Hur ofta har inte jag fått den här frågan, liksom? Mitt enda svar på den frågan är: Prioritering. Prioritering, prioritering, prioritering. Vill jag vara med kompisar en lördag så kanske jag får prioritera bort den där sovmorgonen så att jag kan åka upp och rida på morgonen för att SEN kunna hänga med kompisar på eftermiddan. Allt går bara man vill, jag tycker inte det är ett dugg jobbigt att ha hästar och samtidigt vilja vara med kompisar och leva ett "normalt vardags liv".