First of all - detta. Det är så sant som det är skrivet. Det ÄR dagens samhälle i ett nötskal, baksidan av alla sociala medier som har skruvat om i varje tonårings huvud.

 

Det här inlägget är ett inlägg som ligger mig varmt om hjärtat, även om det kanske inte hjälpt någon annan. Det var första gången jag gick ut på riktigt och berättade om min ångest. Och jag kommer ihåg den där perioden så väl, så väl.. En väldigt konstig period i mitt liv. Som att jag helt tappade greppen om mig själv och hela mitt liv för bara några veckor, kände inte igen mig själv på något plan och det gjorde inte min familj heller.

 

"Vårat popularitets kåta samhälle" heter detta inlägget, och handlar helt enkelt om att det inte är ovanligt nu förtiden att ungdomar väljer kompisar efter popularitet & status, istället för att gå efter personlighet. Jag har själv varit en sån, som skämts över att synas ihop med vissa människor. Men jag är sååå över det stadiet, och skäms över att jag en gång varit där. Den nivån, eller det stadiet är definitionen av bottenskrap om ni frågar mig.