Tänk er, att för en vecka sen så stod det en svart, lurvig och glad liten shettispojke i en halmad box och käkade hö efter ett ridpass med syrran. Idag så mockade vi ur och packade ihop det sista som finns kvar av honom i vår sadelkammare, imorgon hämtas allt och vår tid ihop med Philip är snart ett minne blott. 

 

Tänk er, att jag förra året på nyårsafton skålade jag in 2015 ihop med en av mina då närmsta och äldsta vänner, och idag har vi knappt någon kontakt alls. Vi gick skilda vägar efter att vi slutat 9:an och har enbart träffats på fester eller växlat några ord om vi råkat springa på varann ute nånstans. Men annars - ingen kontakt. 

 

Tänk er, att kärlek kan förvandlas till hat så fort, eller att hat kan förvandlas till kärlek. Eller, att ett löfte om att man ska hålla ihop "föralltid" kan upplösas och glömmas bort på 2 månader. Bästakompisarna man umgås med idag, kan vara ens värsta fiende om ett år eller två. Eller, killen man är upp över öronen förälskad i just nu, kan vara anledningen till varför man gråter sig till sömns om ett halvår. 

 

Livet, vilken j*vla berg och dalbana. En berg och dalbana som innehåller både höga uppförsbackar, snäva vändningar och branta nedförsbackar. Man vet aldrig hur varje dag ska sluta, eller hur morgondagen kommer att kunna se ut. Allt är möjligt, ingenting omöjligt.