Idag bestämde jag mig för att tömköra Snobben en vända utomhus. Det var -14 grader när vi var ute, så det blev enbart skritt. Det är inte bra för hästarna att arbeta och dra in en sådär kall luft i lungorna, så vi höll oss till skritt som sagt. Satte på honom en lös snodd så att han fick jobba lite i låg form iallafall, vilket han gjorde finfint. Till en början så var han lite bråkig dock, det var nämligen ettpar som red i paddocken när vi skulle gå förbi där. Så Snobben stannade och försöka vända runt, nästan 10 minuter tog det för oss innan han gav med sig och började gå.

 

Snobben är inte omöjlig, han är bara envis. Och skulle jag få gissa så har han fått mycket som han vill hela sitt liv igenom. Aldrig riktigt varit hos någon som har orkar ta upp alla dessa 10000 fighter med honom som jag har gjort. Så lite varje dag så ger jag honom små, små utmaningar. Som idag, jag gav mig fasen på att han skulle gå förbi paddocken där dem red, även fastän jag hade kunnat gå åt ett annat håll redan från början för att jag visste att han skulle protestera. Men, varför inte bara direkt ta tag i situationen och lösa den tänker jag då? Det ska inte vara någon big deal att gå förbi ett ridande ekipage, men för Snobben är de det. Vi hade en iallafall en jättemysig tur och Snobben traskade på hur glatt som helst efter "fighten", eller diskussionen. Det gäller att man lyssnar av och kompromissar med sin häst, helt enkelt ;) Och för att tillägga, jag använder mig inte av något annat hjälpmedel än min röst. Så, allt går bara man vill!