En dag kvar till julafton, vilket många firar med en uppesittarkväll ihop med familjen senare, följt av en massa god mat och mys hemma. Andra ligger hemma i sängen med ångest och vill bara att julafton ska vara över & ett minne blott. Många förknippar julafton med en massa paket, överpyntade julgranar och mat i överflöd. Andra förknippar det med fulla föräldrar och ångest. En massa ångest. Det är på julafton som orättvisan här i Sverige lyser som allra starkast, och alla problemen tar ett kliv fram i strålkastarljusen och gör sig påminda. 

 

När jag var liten så älskade jag julafton och allt vad december månad innebar. När den första snön föll kunde jag gråta av lycka, och julpynta kunde jag göra timmar i sträck. Jag har haft turen att ha växt upp i en familj där alkohol aldrig förekommit i hemmet eller ekonomin aldrig varit ett hinder för nånting. Julafton har alltid varit tillbringade oss barn och julklapparna har stått på hög under julgranen. Jag är ett av dem lyckligt lottade barnen.

 

Men desto äldre jag blivit, desto mer jag läst och desto mer jag lärt mig om livet.. desto mer har jag även börjat ogilla julen. För hur bra jag än har det, så finns det alltid något som trycker över hjärtat av smärta runt jul. Jag hatar orättvisor, och jag tycker så synd om alla som ska behöva känna så mycket ångest och vara ledsna över en högtid som egentligen är till att vara lycklig inför.