Dem här bilderna är inte speciellt fina, Snobben var omusklad och vi båda hade backat bak rejält i vår utvecklingskurva. Kommer ihåg ridpasset såväl, det var första gången på månader som vi galopperade och jobbade ordentligt efter att Snobben känts ofräsch en period och vi lät honom vila för att sedan sätta igång honom låååångsamt därefter med över 1 månad bara skritt. Vi kollade upp honom hos veterinär men dem hittade ingenting där som var fel på honom, så vi fick helt enkelt lita på vår egna magkänsla och ta saken i egna händer. Och jag är glad att vi gjorde det!

 

Grejen är, att när Snobben inte känns bra - så mår jag så fruktansvärt, extremt dåligt. Jag har honom i mina tankar alla vakna timmar på dygnet, och jag är nog den mest mesiga och försiktiga människan som går i ettpar ridskor. Det måste kännas 100% bra i magen när jag rider och sköter hästar för att det överhuvudtaget ska kännas okej att rida dem. Och jag kommer ihåg känslan såväl efter detta ridpass.. det kändes bra, mer än bra för första gången på alltför länge! Hade nästan glömt bort känslan efter att bra ridpass.