Detta bildminne gör mig nästan lite ledsen.. Datumet var den 23e mars 2013, för snart 3 år sen. Jag var då 13 år, min syster 11. Vi bodde i huset ute i saladamm med både mamma, pappa och alla djuren. Allting var så oförstört, förstår ni hur jag menar? Jag hade allt jag hade kunnat önska, där och då. 

 

Jag och Pernilla brukade ofta ta med oss våra hundar, Alice och Asta upp till en fotbollsplan som låg några meter ifrån huset för att släppa dem där. Så fort man kopplade av dem så for dem iväg, och dem var nyfikna på allt. Alice var världens gladaste och snällaste hund, fanns verkligen inte en gnutta ont i henne. Hon älskade att springa, hoppa, leka och att mysa var det bästa hon visste. Världens finaste hund, som alltid ville vara alla till lags. Hon finns inte idag, och jag saknar henne. Mycket.