Senast jag öppnade upp och kände efter, så mådde jag inte bra. Skuldkänslorna tog över mig och mitt självförtroende var kört i botten pågrund av saker & ting som försegick DÅ. Jag har försökt prata om hur jag kände och hur jag känner nu med några av mina närmsta. Jag har gjort saker för att tänka på annat, varit i stallet, varit ute med kompisar så mycket som möjligt och gjort allt för att inte bara hamna sängliggandes och stänga in mig själv. Därför har min tid här inne på min älskade blogg varit knapp, och även fast jag velat och tänkt på att jag verkligen ska komma igång här igen.. så har huvudet satt stopp. Det kommer komma en tid då det är bäcksvart och kallt utanför fönstret, läxorna är på hög och bloggen plötsligt blir min utväg till att kunna slappna av ettpar timmar på kvällarna. Min tid att kunna vara ute och leva livet utanför stängda dörrar är nu. 

 

Hur som helst, nu öppnar jag ännu en gång upp mig själv och känner efter - hur mår jag, egentligen? Jag mår bra. Faktiskt, väldigt bra. Hade jag frågat mig själv igår om hur jag mådde kanske svaret hade blivit annorlunda, jag skiftar mående lite dag efter dag just nu. Men.. idag mår jag bra. Hoppas verkligen att ni gör densamma och att ni förstår mig, jag kommer att komma igång här inne igen, de råder det ingen tvekan om. Men jag behöver tid. Jag försöker så gott jag kan ♥♥