I förrgår så red jag Snobben i paddocken ordentligt för första gången på säkert en månad nu. Våra ridpass har tidigare bestått av skritt och lite lätt jogging utomhus.. Om jag säger såhär - Snobben har backat tillbaka 10 steg i sin utveckling och fått för sig gamla fix-ideér. IGEN. Inga ord kan beskriva hur arg och less jag var efter det ridpasset, mest av allt hur ledsen jag var. Hade gråten i halsen hela tiden och hade utan tvekan brutit ihop om det inte vore för att min kompis var med i stallet just då. 

 

Snobben stannade och tog till med en gammal goding, att han skulle "kissa". Det spelar ingen roll hur länge vi låter honom stå i sin kissposition, för han kissar inte!!! Provade att hoppa av och spänna upp sadelgjorden nåt hål, och då gick han som ingenting. Alltså, han gör så för att slippa undan arbete. Det var väl det största problemet, sen var det en massa andra småsaker, t.ex att han var hård som sten i munnen och det kändes som jag hade hela hans tyngd i händerna när jag höll i tyglarna. 

 

Nu står vi här, på en ostadig grund och ska ännu en gång jobba oss uppåt. Skolan börjar om några dagar och jag vet att jag kommer ha ett hel*ete i stallet i ett par veckor, kanske till och med månader framåt. Vi har stått här många gånger förut, vi har klarat det varje gång. Vi kommer klara det den här gången med.. ♥