Är det nån eller något som får mig på bättre tankar just nu så är det mina hästar. Bara att kliva in i stallet ger mig en sådan lugn känsla. Lyssna på hästarna när dem käkar hö, vara omkring total o-dömande människor och bara få VARA. Det om nåt får mig på bra humör! Vad skulle jag göra utan mitt älskade stall & mina älskade hästar? Jadu... Antagligen ligga hemma i sängen och gråta floder, men vad vet jag. 

 

Snobben longerades idag precis enligt schemat och han var pigg. Till en början när jag skrittade, travade och galopperade fram honom så var han dessvärre rätt lugn, lyssnade på alla mina signaler och tog det lugnt i gångarterna. Men såfort jag släppte ut honom litegrann på linan och lät honom skutta över ett sockerbits-hinder så ändrades det fort och han for iväg som en raket. Hoppade över sockerbiten i snabb galopp, flög upp i luften, sparkade bakut, gjorde diverse luftsprång ooooch slet sig. Haha. Men allt gick bra som tur var! 

 

Det märks verkligen vad Snobbens favoritsak att göra är.. nämligen att hoppa. Hela han skiner upp likt en sol när man styr honom mot ett hinder, högt som lågt. Han tar det i en klackspark och hans inställning ändras på en millisekund. Oftast. Vissa dagar känner han inte alls för att hoppa, men det är trots allt en envis ponny vi snackar om ;) Dem har sina dagar, kort sagt. Min kung får mig alltid att må bäst, morgondagen kommer att spenderas i stallet, punkt.