I måndags efter att jag trimmat Snobben så var det ju självklart Philips tur att få sin dagliga motion avcheckad på listan. Dessvärre kände sig syrran väldigt hängig och inte alls ridsugen, och av egna erfarenheter så vet jag att när man känner så, då ska man inte rida heller. Så, med tanke på att klockan var rätt mycket så kändes det inte värt att koppla på vagnen och köra, vad passade då bättre än att släppa honom i paddocken och busa lite med honom istället? Han gör ALLT för godis, skulle Pernilla eller jag (eller vilken människa som helst princip) springa framför Philip med en morotsbit så skulle han kunna springa mil för att få den lilla morotsbiten. Haha.