Hur som helst, klockan stod ställd på 06:45 imorse, så jag låg och drog mig några minuter innan jag tvingade mig själv upp ur sängen för att väcka syrran. Stallmornar kan vara himla jobbiga, men GUD vad underskattade dem är ändå. Det finns inget bättre än att få vara med om första morgongnäggningarna, pussa på ponnymularna och krama om dem små morgontrötta ponnysarna. Det ända som är jobbigt är ju att man måste ta sig upp ur sängen, liksom.

 

Snobben är alltid överenergisk på mornarna, samtidigt som han är lite småtjurig och trött, haha. Men jag tycker det är himla gullig med stora personligheter hos hästar, så det är inte mig emot. Man får respektera honom och försöka ta hans morgonhumör med en nypa salt helt enkelt. Philip är tvärtemot, pigg, glad och kramgo som alltid! Världens goaste och snällaste lilla häst, utan tvekan. Hur startade ni er morgon? I stallet, som jag?