Har ni nångång sett när en person ridit sin häst och hästen går med krökt nacke men inte trampar under sig eller höjer ryggen för fem öre eller inte har nån ärlig bjudning över huvud taget? Troligtvis har ni även själv nångång under er ridkarriär suttit på en häst som t.ex travar ENDAST för att man princip tvingat den att trava och man känner att hästen helst av allt bara skulle vilja in i boxen och käka hö?

Tyvärr skulle jag vilja säga, så uppstår det ofta bråk och konflikter mellan häst & ryttare när hästen segar ihop eller inte har nån bjudning. Det är en sån otroligt onödig sak att börja bråka om, för har inte hästen nån ärlig bjudning så lär den inte få det bara för att man slänger på sig ett par sporrar eller piskar fram den. Tvärtom så tjurar dem snarare bara ihop då, och om inte - så har hästen fortfarande inte en ÄRLIG bjudning.

 

Det jag försöker komma till är - har hästen inte nån ärlig bjudning, så skit i det där dressyrpasset som du hade planerat och skrivit ner i ditt ridschema. Ut & galoppera istället, hoppa stockar, rid i skogen eller låt hästen åtminstånde få pausa ifrån jobbet och galoppera på halvlånga tyglar emellan gångerna. Få upp bjudningen och hitta nånting som just DIN häst finner glädje i! 

 

Är ditt mål är bli hoppryttare så spelar inte ett, två, tre, fyra eller fem dressyrpass hit & dit någon roll och speciellt inte ifall hästen du sitter på ändå inte trampar under sig eller har en ärlig bjudning, det byggs ändå inga muskler, liksom. Har ni en seg häst som behöver få upp tempo och framåtbjudning, ut och försök busa fram den då och undvik dem rent ut sagt total onödiga konflikterna som uppstår på banan. Försök se ur hästens perspektiv i sånna lägen och kom ihåg att är man trött så är man trött och inga spön, sporrar eller rytningar gör att man bli piggare, just saying.