Någonting som Snobben har så det räcker & blir över av är livsglädje. En massa livsglädje. Han har inte alltid haft det, och därför blir jag alltid lika glad och varm i hjärtat när han kommer i full galopp emot mig i hagen med öronen rakt fram, tar egna intiativ och ökar farten när jag rider, bockar och busar eller pussas och buffas i stallgången. Snobben är ingen elak häst, och skulle aldrig t.ex bocka i syftet att ha av mig, utan för att han är lycklig och sprallig. Och det är ingenting jag nånsin kommer att ta ifrån honom ♥

 

För över 2 år sen så kom det en osäker och nervös häst hem till mig. Man visste inte riktigt vad det var som spökade i huvudet på honom, och det tog TID för att få honom att öppna upp sig. Hade man med sig en människa Snobben inte kände till stallet eller borstade honom 5 minuter längre än vanligt så blev han helt sönderstressad, medans han i dagens läge njuter av att stå och bli borstad och välkomnar nya människor in i sitt liv med glädje. Min lilla S, jag är så stolt över honom.