I samma stund som jag klev in innanför skolportarna imorse så kom ångesten som ett brev på posten. Jag ÄR en glad & positiv människa och jag blir rädd för mig själv när det tar emot att le och det skär i hjärtat när jag tänker på livet. Varför känns allting plötsligt så jobbigt, tungt och totalt ointressant? 

 

Jag vill alltid prestera bra och lämna ett gott intryck efter mig, men jag vet att jag inte gör det, just nu. Jag ska försöka trycka bort alla dumma tankar inom mig, och jag ska försöka vara glad. På riktigt. Ni förstår inte hur mycker jag skäms när jag skriver det här inlägget, för jag hatar att visa mig svag. Jag vet att det kommer ta emot imorgonbitti när larmet ringer och det är dags för skola, men jag vet också att jag aldrig tänker sluta kämpa. För mig och för dem jag älskar.. aldrig ♥♥