Det inte siffrorna som sätter ribban

Ännu en gång, det är inte meriterna eller nollorna efter "20" som sätter stämpeln för hur mycket en häst är kapabel till.. aldrig nånsin. Herregud, om ni visste hur glad jag var när jag köpte Snobben, eller hur glad syrran var när vi tog hem Philip. Lilla Philip, som inte var mer än en glad liten prick med världens största mage och fulaste päls när han kom trippandes upp på stallplanen den 20 april förra året.

 

Eller Snobben, som backade ur transporten med ett helt bagage full med osäkerhet, rädsla och dumheter.. han var den finaste jag nånsin skådat där & då, och det ögonblicket kommer för mig alltid att vara ihågkommet och ett heligt minne. För vet ni? Även om det tagit år, jag fått slita som ett djur, varit tvungen att prioritera stallet före allt annat och fällt 1000 tårar - så kan jag också göra galoppombyten, skänkelvikningar, hoppa 1 meters banor, galoppera snabbt som tusan ute på grusvägarna, hoppa terräng och ha riktigt kul ihop med Snobben. En häst som inte kostade en förmögenhet. Min häst & bästakompis. 

 

 

I våras så var jag och kollade på en hopptävling. Det var höga banor med kluriga vägar och vart man än tittade omkring sig så såg man smäckra ponnysar som trippade omkring med märkesutrustning, perfekt klippta manar och tjocka, lite lätt vågiga svansar. En efter en kom in på hoppbanan men fick med sig en bom eller två, ponnysar vägrade ut sig hit & dit och den alltför höga farten höll inte i längden. Men så kommer det in ett ekipage som fick hela publiken att tystna. För in kom nämligen en svart, lurvig häst med halvlång man och leriga benskydd. Dem får startsignal och kommer emot första hindret. Galoppen var varken vägvinnande eller ponnyn speciellt smäcker, men GUD vad den hoppade. 

 

Ekipaget satte nollan och fick bära den blågula rosetten under ärevarvet. Jag rös & fick gåshud över hela kroppen, bland det häftigaste jag varit med om. Töntigt nog. Det här inlägget blev luddigt och jag känner att jag inte riktigt kunde omformulera mina tankar i ord, men jag hoppas att jag spridit nåt slags budskap iallafall.. För somsagt, det är aldrig priset som avgör vad en häst kan och inte. Aldrig. 

Så mycket glädje han tillför åt alla människor omkring honom. Världens finaste Snobben.

håller med!! Vi köpte en ponny som var bara riden i dressyr och han var inte dyr, han hade ett jätte bra hjärta å de kommer man längst på! 😉

håller med!! Vi köpte en ponny som var bara riden i dressyr och han var inte dyr, han hade ett jätte bra hjärta å de kommer man längst på! 😉

Nej, självklart inte! Håller verkligen med. Men sedan så ÄR ju faktiskt miljonhästarna för det mesta bättre på att hoppa än en liten lurvig häst som kostade 10 000 och aldrig sett en bom. Det finns undantag såklart men ja :)

Snobben är verkligen så fin och du ska va stolt över att han e din. Aldrig sett en sån fin ponny:)

Håller absolut med dig!
Min kompis som står i mitt stall åkte till Kungsbacka och skulle kvala in till GP-ponny. När dom kom dit var det hästbussar, lastbilar och stora transporter och barn med föräldrar som har helrakade ponnysar, märke på vad dom än sätter på sina hästar. Mitt bland allt där rullade min kompis då in på parkeringen med en gammal värmlandsvagn och Zimba (som hästen heter) var lurvig som en björn på benen. Hon hade ett par CRW skydd från Hööks, ett vanligt schabrak, en smutsig hjälm och en förliten kavaj just på den tävlingen. Men när då hon ändå placera sig och är vidare till semifinalen för GP-ponnyn, placerar hon sig där då får hon rida GP ponny, från lilla stallet i Velanda i Trollhättan.
En ponny som inte alls var dyr, men som hon tränat, lagt ner tid och sedan levererat bland alla hästar värda miljoner. Det var OTROLIGT kul att höra det i stallet dagen efter alltså! :D

Hur kommer det sig att ni köpte just snobben? Varför såldes han osv?