Jag, precis som många andra bloggare vill synas. Stora som små. Kolla bara på facebook grupperna "hästbloggar", "bloggare, västmanland" osvosv. Såfort någon skrivit ett inlägg så blippar det till i mobilen och vips, så är det genast länkat i grupperna. Alla vill komma nån vart, tjäna pengar på sin blogg, få såkallade fans, idolbilder och ni vet allt vad bloggvärlden och dess glammiga och pampiga vardag innebär.

 

Självklart kan inte varenda blogg ha 100 000 läsare om dagen, eller igenomsnitt varje vecka. Vissa ligger på topp-listorna och vissa kämpar som tokar med sina 20 läsare och få kommentarer. Det är sånt man får ta, helt klart. Just nu är konkuransen stenhård och bloggosfären känns hetare än nånsin förr, sjukt kul är det!

 

Jag tycker att om man har en jämn statistik, varesig statistiken visar 20 eller 20 000 läsare - så har man lyckats. För det är så världen ser ut, den är orättvis. Ingen vill läsa om folk bosatta i skogen, som skrittar ut sin lilla mulle & knäpper en mobilbild eller två på sitt frukostbord. Det ska vara lägenheter/hus med vit inredning, flowerpower och en jäääkla massa attityd, eller har jag fel?

 

Nope, nu känner jag att dethär inlägget börjar spåra ganska totalt. Vart jag ville komma med detta vet jag knappt själv, men du som läser detta: Ge inte upp! Sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna, ingen kan allt men alla kan något.