Förstår att allt är rätt förvirrat för er läsare nu. Från ingenstans så åkte vi på veterinär-besök och nu så ska vi sätta igång honom till nästa veterinär-besök helt plötsligt. Jag tänkte gå lite djupare på varför vi överhuvudtaget åkte med honom till veterinär och lite därkring.

 

Det var såhär.. Snobben var periodvis inte alls arbetsvillig, stretade oootroligt mycket när man red och på böjda spår så bara bet han tag i bettet och kunde i ställa sig för fem öre. Han var kompakt och lite som ett paket att rida, hade ingen som helst framåtbjudning (förutom i hoppningen) även om man gav honom uppgifter han i vanliga fall brukade tycka var superroliga. Att flytta honom gick inte alls och svarade inte ens när man bad honom att flytta sig undan för skänkeln. Efter ett tag blev han tjurig i hanteringen och bara allmänt down vilket inte heller är likt honom.

 

Redan här förstod jag att det var något fel. Snobben är inte en sur ponny och jag har aldrig innan under mina 1,5 år tillsammans med honom sett honom riktigt sur utan det var nåt helt nytt. I december nångång så fick han en kort skrittperiod och blev liiiite bättre men det höll endast i några dar innan han föll tillbaka och blev sur och grinig igen.

 

Då åkte vi iväg till veterinären och han gick igenom på alla böjprov och hade princip perfekta ben (veterinärens ord), hon hittade ingenting när hon kände igenom honom men på longeringsprovet så blev han sådär kompakt och konstig igen. Underlaget var jättegropigt och hårt dock så det berodde nog dels på det men somsagt, det såkallade "problemet" kom fram igen.

 

Veterinären sa då åt oss att skritta honom 3 veckor vilket vi gjorde. Jag har följt det till pricka och punkt, skrittat honom 40/50/60 minuter om dan på långa tyglar, rakt spår och gett honom metacam i 10 dagar. Efter dem 3 veckorna började jag trava honom lite lätt, och ska nu galoppera honom nåt varv varannan/vartredje dag tills nästa återbesök så han inte är så stel. Sen imellan dem dagarna han rids så ska han skrittas. Varje dag underhåller jag benen och knäna med liniment och stretchar. I hanteringen är han lika glad och dryg som vanligt nu skulle jag vilja säga och precis som han var innan, pussig, dryg och glad - precis som min S ska vara.

 

I ridningen tar han egna intiativ och lägger till trav, vid uteritter kollar han på saker och trippar, är taggad och VILL bara mer och mer, så jag hoppas & tror att vi är på bättringsvägen eller iallafall ett steg i rätt riktning. Om han nu skulle se bättre ut nästa veterinär-besök och få börja ridas igång så ska vi följa ett rätt utdraget igångsättningschema så han får tid på sig att ännu en gång bygga rätt muskler och utöka sin kondition succesivt. Ingenting ska gå för fort fram och hela tiden ska vi checka av att han är glad och villig att arbeta, så som han i vanligafall är.

 

Vi ska titta efter en ny sadel till honom sen när han har satts igång så han får en sadel att kunna växa i. Den han har nu blev lite trång ett tag när han satte som mest muskler över ryggen, så för att förhindra ryggont så ska vi kolla efter ny sadel sen efter igångsättningen somsagt. Allt för min S och för att han ska må bra ♥

---

För att tillägga så är jag mer taggad än jag nånsin vart förut på ridningen och hästarna. Jag ÄLSKAR verkligen sporten jag håller på med och tycker den är så jäkla ball och bra. Vi hästmänniskor äger och jag ser fram emot att få spendera timmar i stallet och på hästryggen nu i vår/sommar. Jag ska ta alla chanser jag får att rida andras hästar och även åka iväg till grc och hjälpa Susanne med hennes fina ponnysar såfort jag får möjlighet.