Inlägget ni kommer att få läsa nu är ÄRLIGT. Jag vill att ni ska få veta lite hur jag tänker kring allt dethär då det har och är en väldigt stor debatt kring just dethär med SM och hur man tar sig dit.

---

Ärligt.. så tror inte jag att chansen att ta sig till SM blir större om man köper en ponny för 100.000 och står i ett stall gjort i porslin. Provrider man en ponny, tussig och billig men som har DET liksom, så tror jag att man har minst lika stor chans att ta sig dit man vill som en maffig sport ponny för flera hundra tusen har.

 

Tycker det är så ballt när personer med en ponny som från början bara lullat runt i skogarna kommer in & sopar banan, jag blir typ helt varm inombords och glad för att den ryttaren köpte mullen och tog vara på hon/hans kapacitet. Jag tror att vägen till SM inte handlar om vem som köper bäst ponny från början och träna alla dar i veckan, jag tror att det hela handlar om förtroende och rätt och LAGOM träning. Förtroendet mellan häst och ryttare ska vara starkt & obrytbart, man ska inte skita knäck eller slå ponnyn om den vägrar liksom. Utan man gör om och gör rätt, respekterar varandra och gör saker på bådas villkor.

 

Om man inte har bästa ekonomin eller insatta föräldrar då? Jag skulle vilja säga att det inte spelarroll, men innerstinne vet jag ju att det är viktigt.. Det krävs tid, pengar och engegemang ifrån hela familjen att överhuvudtaget äga en häst. Man måste planera och prioritera, det ÄR tufft. Så hands up, jag tror inte det går att ta sig nån längre vart utan insatta föräldrar som inte heller har den bästa ekonomin, tyvärr.