Hej hörrni.. vilka toppen läsare ni är - just saying. Jag vet, updateringen suger, bloggen är tråkig och allt känns trist om man kollar ur MITT perspektiv just nu. Men vet ni? Allt som skrivs här skrivs rakt ifrån mitt hjärta & hur jag känner just för stunden, då jag sitter hemma i mitt rum med alla intryck som ligger och gror i bakhuvudet efter en lång dag. Idag har varit en sån dag då jag varit ledsen, ledsen och lite mer ledsen.

 

Klumpen i halsen har varit på väg upp många gånger under dan, men jag har gång på gång fått svälja den, lägga på ett smile och dra ett eller två av mina dåliga skämt så som jag alltid gör. Så fort jag hoppat upp på hästryggen, ridit en stund och Snobben stannade och vägrade gå så kom allt upp. Alla tusentalstårar, ångesten och alla känslor som jag burit på under dan. I mitt huvud så tumlar det runt tankar om allt ifrån skolan till vänner, familj och hästarna.

 

Jag vet att jag och Snobben inte fungerar ihop ridmässigt just nu, tränare tjatar, folk säger åt mig att jag ska göra si & så, det är drama, skitsnack hit och dit, plugg, familjeknas och mitt i allt det så tappar jag bort mig själv. Jag glömmer bort att fråga mig själv VAD JAG VILL. För vad vill jag egentligen? Jo, jag vill vara i stallet. Jag vill rida Snobben på ett schysst sätt som jag är stolt över. Jag vill umgås med vänner, blogga och sköta skolan. Wow, jag har gått i skolan 2 veckor. Jag har levt i verkligheten 2 veckor är redan helt j*vla splittrad inombords. Det ska bli kul att se hur allt slutar, det får bära eller brista. Nu är äntligen det här inlägget skrivet och jag känns helt plötsligt 200 kilo lättare än var jag kändes innan.

 

Glöm era bekymmer - imorgon kommer nya ♥