Alltså.. Snobben, lilla lilla Snoopy.. Ibland undrar jag vad det ska bli med ponnyn jag har ståendes uppe i stallet, haha. Idag på träningen för Mickis så var han helt underbar under första timmen med dressyr, tuggade på bettet, trampade under sig och var fokuserad på vad han skulle göra. Grym*

 

Den sista halvtimmen så bestämde vi oss för att, eftersom han varit så duktig, avsluta med en liten hopp-bana. Vi värmde upp på sockerbits hinder och då var han jätteduktig och lyssnade på mina förhållningar, väntade ut mig fram tills dess att vi skulle hoppa av och bytte galopp över hindrerna. Så fort hinderna höjdes dock så blev han heeeelt knäpp, blockerad typ. Han drog emot hindrerna (alltså nu menar jag drog) och sparkade bakut, raceade runt i paddocken och la in ett STORT bocksprång under ett tillfälle också. Visst, det är roligt att han är så in love i hoppning som han faktiskt är just nu, men det går till en gräns när han bara blir dryg, haha.

 

Efter ridningen så var han svettig, skummig runt munnen och trött men även mycket, mycket nöjd. Så trots att han var lite väl på och jobbig i slutet så vad denna träning en riktigt bra träning! Jag hoppas att allting vänder nu för mig och Snobben, i mitt huvud inbillar jag mig att vår lilla svacka som vi haft aldrig ska gå över, men min magkänsla och hjärta säger någonting helt annat. Hur som, Snobben ÄR en häst värd att kämpa för. Han älskar att jobba, svettas, hoppa och samarbeta och det är de som får mig motiverad när allt känns skit. Hans kämparglad och hans positiva energi smittar liksom av sig, världsbäst ♥