Året som varit
Publicerat 2013-12-26 kl. 13:00:00 av Isabel Håkansson
Skratt, tårar, lögner, hästar, blod, svett, världens bästa sommar och ännu lite mer tårar beskriver nog dethär året ganska bra.. Jag tänkte inte sammanfatta hela året månad för månad för ärligt talat så vet jag knappt vad jag gjorde i januari.. Det jag vet iallafall är att dethär året har jag mognat enormt som människa och börjat inse vad jag vill lägga min energi på här i livet. Jag kan dra lite utav dem senaste månaderna iallafall, dem kommer jag iallafall ihåg klart och kan skriva ut utan att ljuga minsta lilla för er!
Jag har nu gått ut 8:an med högre betyg än i 7:an i nästan alla ämnen, jag är nöjd och tänker fortsätta i min lilla kurva uppåt. Vi fick hem Philip i april och några månader därpå var det plötsligt sommar & sommarlov. Sommarlovet tog jag i en klackspark och sa byebye till folk som gjorde mig mer ont än gott, min sommar spenderade jag endast med folk jag tyckte om - PUNKT.
Nånstans i slutet på augusti började skolan igen och folk runtomkring hade börjat inse vilken riktning dem ville ta i livet, började prova på saker som att dricka och röka & skaffa nya kompisar. Det var heeelt sjukt vad folk hade förändrats denhär sommaren, men mitt liv fortsatte i ungefär samma riktning ändå.
Jag återupptog träningen ett liiiitet tag under sen sommaren och sprang med lätthet 3-4 kilometer i snabbt tempo utan stopp samt cyklade ca 6 km/dag hela sommaren. Jag mådde riktigt bra under denhär perioden och somnade varje kväll med ett leénde på läpparna.
I mitten på september månad så hamnade jag och Snobben i vääärldens svacka och den varade i ca 2 månader efter det. Jag grät under varje ridpass och kände mig så dålig och dum mot honom. Han kunde och kan ju, det visste jag. Det var bara jag som gav honom dåliga förutsättningar.
Mörkret och hösten började smyga sig på och jag var plötsligt inte alls lika taggad på höst som jag hade varit tidigare.. Jag hade ångest och det blev många sömnlösa nätter under september månad..
I början på oktober så fyllde jag 14 år. Det var kaos i mitt huvud med vänner, hästarna, plugg, familj och mittimellan allt de - mig själv. Det hände mycket som gjorde att mina föräldrar inte ville att jag skulle vara ute på ett par helger. Mest berodde det på mitt umgänge men jag klandrar ingen. Jag vetinte hur mycket jag igentligen ska skriva ut, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig gått bakom mina föräldrar!
Jag försökte vara glad och skratta, men den ända gången jag gjorde det och MENADE DET var väl i stallet med hästarna. Jag mådde skit utan nån direkt anledning.. eller jo. Jag ville tillbaka till mitt älskade sommarlov när jag hoppade omkring på rosa moln.
"Drama, lies, tears, cheers to the teenage years"
I november började det ljusna för mig igen och jag såg fram emot våran teneriffa resa och jullov. Snobben och jag blev steg för steg mer sammansvetsade igen och vi blev ännu en gång bra och kunde prestrera bra på träningar. Hoppade och genomförde träningar med guldstjärnor i kanten.
Jag bestämde mig för att sluta lata mig varegällde skolan och tog tag i läxor och plugg. Mitt bloggande tog även det tags i och jag började blogga mer regelbuntet ifrån datorn OCH mobil, mer personligt och mer jag liksom.
Nu i december då.. Jag har lyckats få julkänsla och tappat julkänslan lika fort alltför många gånger (haha), Snobben och jag fortsatte vår träning förutom ett litet avbrott då han kändes lite ofräsch. Jag har varit med kompisar och mycket i stallet samt även åkt en tripp till Norrland med pappa & syrran. Om 9 dagar åker vi till Tenerife och livet leker. Nu ser vi till att rocka nyår som är om nån vecka, är ni med mig?
Publicerat i Allmänt,
Kommentarer
Trackback
